top of page

42.

Eldsjälar in memoriam.

Jag har under hela mitt vuxna liv beundrat starka kvinnor (Se Tua Lundström längs ner på sidan). Dock vill jag här hylla fem alldeles speciella män. Kraftfulla, dynamiska, goda pedagoger med äkta empati. Riktiga människor. Således (Jag gillar dessa gamla svenska ord. De bör bevaras och vårdas ömt) är de värda att minnas. Att brinna av en över-tygelse, och dessutom ha förmåga 

att föra den vidare, det är stort.

CAROL SAMUELSSON

Min första lärare i Kristofferskolan. På uppropet

i första klass 1955 berättade Carol historien om den gula citronbussen. Han gjorde det så levande att jag för alltid 

minns hur fascinerande det var, som en film. Denne Waldorf-

lärare och hans kollegor var alla starka personligheter, och jag 

har dem att tacka för mycket i mitt fortsatta liv.

BROR-AXEL LINDÖRN

Konfirmationspräst sommaren 1963, på en ö i skärgården. 

Stor och varmhjärtad var denne man. Trots att ämnet inte intresserade mig så mycket, fastnade både Paulus tretton brev 

och Stift-städerna för evigt i mitt huvud. Det kan man kalla förtrollning! Bror-Axel var tidigt en god kamrat till min far hemma på söder i Stockholm, de var äkta och raka individer båda två.

KARL-IVAR FELDT

Under 60- och en bit in i 70-talet jobbade jag ideellt på olika Ungdomsgårdar. Karl-Ivar hade startat Ungdoms-länkarna och hade ett stort varmt hjärta, speciellt för de unga som ingen annan orkade ta sig tid för. Den här mannen var kraftfull och fylld av energi, den minsta lilla ledsna och bråkiga människan hade han alltid ork och tid för. På ytan var Karl-Ivar ofta tuff med hårda nypor. Där innanför lyste den största omtanke.

GUNNAR SÄFSTRÖM

Ateljechef på Esselte Rotogravyr, där jag arbetade i ett underbart team under hela 70-talet. Gunnar var en mycket skicklig formgivare med den rätta typografiska fingertoppkänslan. Under en tid jobbade här Maj Sjövall som layoutare! Senare gjorde Gunnar omslagen till böckerna av Sjövall/Wahlöö. Gunnars son Lars tog omslagsbilderna. Alltid prydligt klädd i svart kostym, med en vit arbetsrock, smög denne man diskret omkring från rum till rum på avdelningen. Småpratade, gav råd och stöd, tiggde cigaretter och SÅG hur skickliga alla var. "Betrakta den här platsen som din bas, Lars," brukade han säga. "Härifrån kan du göra dina utflykter, jag är bara

så glad om du stannar hos oss!" Hur många arbetsgivare tänker så idag?

KALLE HILLGREN

En av de briljantaste journalister vi haft i det här landet. Jag mötte Kalle på tidningen Se, där jag var layoutare tills ned-läggningen i maj 1981. Kalle hade en passion vid sidan om det journalistiska skapandet; Mona Lisa! Hans samling blev med tiden enorm och vid pensioneringen hade redaktionen beställt en "äkta" Mona Lisa, utförd av en kopist på Nationalmuseum. Med Kalles ansikte! Gissa om han kluckade belåtet...

Med tidningen Se försvann ett antal av vårt lands allra dugligaste förmågor, besatta av det tryckta ordet, drivna av djup och äkta kärlek till yrket. Tack för att jag fick den mycket stora förmånen 

att möta dessa män!

...och så,

avslutningsvis,

en joker...

BERTH MILTON sr.

Efter en tid på frikyrkliga Svenska Journalen, hamnade jag som layoutare på tidningen Private 1969 till 1970. En omtumlande upplevelse! Min första arbetsdag möttes jag i dörren av en vaktmästare: "Du vet väl vad det här är för slags tidning...?" undrade han oroligt inför den 21-årige grabben. Jodå, klart jag visste! Berth var en speciell man, hans passion för erotiska bilder ("inte pornografiska") var stor och unik.

I varje utgåva ("först i Sverige med färgbilder") skrev Berth en ledare; "Moral?", där han uttryckte sin förvåning över hur dubbla folk är i sitt tänkande inför nakenhet och sex. Samtidigt fanns en liten pojke innanför den skräddarsydda kostymen med vit stärkt skjorta. När Berth just köpt en Royce Rolls bad han mig följa med 

ut på gatan, han ville visa något. Så satte sig porrkungen bakom ratten och tryckte på en knapp. Vips åkte radioantennen ner i höger flygel. "- Fantastiskt, eller hur?" utbrast Berth. Den här mannen kunde ofta vara stenhård och iskall inför sina medmänniskor. Samtidigt lyste en naiv pojkes ögon när han skapade sin egen värld. Jag tror att Berth bar en smärta som under inga omständigheter 

fick synas. Jag såg.

...och en stark kvinna!

TUA LUNDSTRÖM

Vi arbetade tillsammans på tidningarna Damernas Värld, Året Runt och Se & Hör. I tjugo år varade vår vänskap, innan Tuas krafter tog slut. Viket var märkligt, eftersom hon förunnats en energi och glöd som nog var lite unik. Tua skrattade, skrek, var stenhård och omtänksam. Ofta under en och samma dag. Med sina journalistiska känselspröt fångade hon in det hetaste skvallret och skrockade förtjust över ännu ett lyckat omslag. "Gud bevare omgivningen när Tua får en idé!" (Fritt efter Stig Ossian Ericsons "Gud bevare omgivningen när en människa får en idé", 1976). Jag döpte denna glödande vulkan till Mama Razzi, vilket hon uppskattade! För mig personligen betydde Tua Lundström mycket för självförtroendet.

Hon uppmuntrade mitt skrivande och gav mig eget ansvar. Dessutom hade hon självdistans och humor.

Hon berikade mitt liv.

Copyright © Lars Wickberg 2010.

Tidningsuppslaget är ur Se & Hör nr 42/2009.

En annan av mina mångåriga vänner,

den lysande journalisten Sten Hedman skrev minnesordet.

Ingen kunde ha gjort det bättre.

bottom of page