Lars Wickberg, 

alias Herr Low.

Mina ledord i livet: 

Empati, Fantasi, Humor 

och Nyfikenhet.

Älgen och Ängeln, ett nattligt möte.

26.

Kiss The Frog

Natten är svart, men människorna lyser.

På väg till eller från festen.

Bråttom till förlossningen. Eller akuten.

Skratt som förbyts i besvikelse.

"Vi kör inte taxi.

Vi kör människor".

(För att citera en lysande replik

av Taxi Stockholms förre vd)

Rubriken syftar på den längtan 

många bär,att finna en livskamrat.

För någonstans där ute finns alltid 

hoppet. Men tyvärr också djup sorg.

Jag jobbade en tid som taxiförare, 

därföratt jag älskar möten med människor.

Att ge trygghet, service och ibland tröst.

Och att ständigt få upptäcka det oförutsägbara!

(Några gånger också mindre behagliga 

upplevelser, därför slutade jag).

Min avsikt är att berätta om några händelser. 

Utan att identifiera de männskor jag talar om.

En grundregel hos Taxi Stockholm, där jag jobbade, 

är att aldrig föra vidare information om kunderna.

Men att allmänt skriva om fantastiska

och märkliga sammanträffanden,

utan att lämna ut enskilda individer,

det vill jag göra.

Tanken är att det så småningom

skall bli publicerat i någon form.

Inte så dumt att få börja här;

inför en hel värld...

Bilden längst upp på den här

sidan visar en situation jag aldrig

kommer att glömma:

En sen kväll körde jag en ung kvinna

från Stockholm till Södertälje.

Mitt på motorvägen låg en påkörd

älgkalv. Döende. Min passagerare ville

absolut att vi skulle stanna.

Framme vid djuret utbrister hon:

- Stackars älg, den hade ju hela livet 

framför sig!

Bredvid mig på den svarta asfalten

ser jag en ängel. Kvinnan BRYR SIG.

Så när hon skall kliva in i min taxi igen, 

säger jag: - Akta vingarna!

Några andra möten

Rummet i hennes hjärta

Det här är första kvällen på mycket 

länge, jag kunnat gå ut med mina 

väninnor, säger kvinnan. Det har varit 

så mycket att ta hand om.

Men nu är hon på väg hem igen.

Till sin 20-åriga dotter som blev totalt 

förlamad när hon var liten.

Jag har en tonårspojke också. Han kom hem 

barfota efter en fest i vintras. Det var jobbigt, 

han var nära att förfrysa tårna...

Du har det tufft, svarar jag.

-Jag har ett bra liv. Två fina barn,

jag älskar dem! ler kvinnan.

I den lilla villans vardagsrum är det sen fest, 

jag hör många unga skratt. Men i sovrummet 

strax bredvid lyser bara en svag nattlampa.

Det sista jag ser är en stor lyft-

anordning i taket ovanför sängen. 

Här är rummet i hennes hjärta.

•••

Om människor

Stureplan klockan 03.20. 

En tjej med tårari ögonen kliver in 

i min bil. När jag kör upp framför 

hennes port, säger hon allvarligt:

Du, de flesta människor är 

snälla. Men de som inte har ett 

hjärta,skall man akta sig för!

•••

Att förlora ett barn

En man berättar för mig att hans fru 

förlorade deras första barn vid förlossningen.

Jag beklagar detta hemska, varvid han ser

på mig och ler:

- Men gud kanske behövde en liten ängel...!

•••

Ett bloss i natten

Hon har haft en jobbig tid länge nu.

Utan jobb, vänner som svikit.

- Röker du? frågar hon.

- Ja, luktar jag tobak...?

- Nä, jag tänkte bara, kan vi inte

ta en cigarett innan du åker iväg?

•••

Lite Shakespeare

Den kände skådespelaren undrar om jag vill höra 

en Shakespeare-monolog (på vers, naturligtvis). 

Jag nickar. Resan är ganska lång, mannen läser utantill 

rad för rad. Precis när vi kommer fram till hans bostad,

läser han sista raden!

Det var fantastiskt att du gjorde det här 

för mig! säger jag.

Det är jag som får tacka, för att du orkade 

lyssna! svarar skådespelaren blygsamt.

•••

Nära döden

Hon är verkligen dödssjuk.

Kvinnans njurar har slutat fungera.

Hon är bara 22 år, tunn och blek.

- Jag dör, jag dör!

Det är bråttom och vi har flera mil att köra.

Jag ringer polisens ledningscentral:

- Jag måste överskrida hastighetsgränserna,

jag har en passagerare som håller på att dö

i min bil!

Till min stora förvåning, 

svarar polisen:

- Kör så fort du behöver, 

men tänk på säkerheten!

Några kilometer innan sjukhuset 

ser jag en ambulans en bit framför mig.

Jag kör ikapp och berättar hur det ligger till.

- Jag sätter på blåljuset, så följer du bara 

efter mig, svarar föraren.

Rakt in på akuten kör vi.

De är förvarnade, står beredda.

Kvinnan ser på taxametern:

-Så här mycket pengar har inte jag...

Som om det gjorde något.

Hon överlevde.

Det var efter den här resan,

jag bestämde mig för att fortsätta

köra taxi. 

•••

Bråttom att föda

Knappt en minut mellan värkarna.

Vattnet har gått. Jag har över två mil 

att köra. Hon skriker av smärta. 

Men vi hinner fram.

Jag ger kvinnan mitt mobilnummer.

Nästa kväll, det är nyårsafton,

ringer hennes man till min taxi:

- Jag vill bara tacka för i går,

och berätta att efter två timmar

blev det en flicka!

Jag ryser av lycka.

•••

Annorlunda smitning

Framme vid adressen frågar 

den "trötte" kunden:

- Vad blir det här, då?

- Nittioåtta kronor.

Det tar vi i morgon! Svarar han,

kliver ur bilen och försvinner mellan 

husen...

•••

Basebollträet

Det är höst. Mitt i natten. Regnet vräker ner.

En medelålders man vinkar in mig till trottoaren. 

Han vill åka till Ekerö. Ena handen håller han 

innanför rocken.

Färden går långt ut i skogen. Kolsvart, öde. 

Regnet blir ännu intensivare och vägen

allt smalare. Ingen bebyggelse. Bara skog.

I backspegeln ser jag nu hur min passagerare 

plockat fram det han haft under rocken;

ett basebollträ, som han trummar på.

Inte ett ord säger mannen.

Under en resa bortom allt, tänker jag att det är 

så här det går till att bli nedslagen och rånad. Ingen 

räddning i sikte. Lite orolig hinner jag bli, innan det 

plötsligt syns ett svagt ljus bland träden. Ett hus!

Vi är framme. Och mannen betalar. Så säger han 

med ett leende: - Min son fyller år i morgon, då skall 

han få det här basebollträet som han önskat sig!

•••

Charlie

Den unga kvinnan har beställt taxi.

En stor hund står bredvid henne utanför porten. 

Jag öppnar bakluckan och in hoppar jycken. 

Men kvinnan står kvar på trottoaren.

Skall du inte kliva in? undrar jag.

- Nä, det är bara Charlie som skall åka...

Jag får en adress. Min fyrbente passagerare

sitter majestätiskt där bak. Han har inga åsikter 

om resan.

Väl framme kommer kvinnans far fram

och betalar.

Charlie har nog rest ensam tidigare...

•••

DETTA ÄR EN DEL AV

"KISS THE FROG" PROJEKTET.

© Lars Wickberg, Low 2010.